Så har det hänt, det jag gått och väntat på. En av våra fyra naturruvade kycklingar som nu är 21 veckor, har värpt sitt första ägg. Ja, det kan man inte ta miste på när man jämför storleken med de andra hönornas ägg. 😀

Så roligt! Vi har inte varit så bortskämda med ägg den här sommaren. Det har funnits 2-5 ägg att plocka varje dag. Men i går, hör och häpna, plockade sambon in hela åtta ägg. Nu hoppas vi att trenden vänder och att vi kan få plocka många ägg varje dag.

Den andra kullen naturruvade kycklingar är sexton veckor så snart ska vi kanske ha två hönor till som kan producera ägg. Det gäller bara att plocka in dem så fort det går eftersom en av Sussexhönorna lägger sig för att ruva så fort hon ser ett ägg. 🙃

De maskinkläckta kycklingarna av blandras från bl.a. Lohman, Araucana, Maran, Hamburger och Isbar har nu fyllt åtta veckor. Det var dags att välja ut en tupp och fem hönor som skulle få flytta till min äldsta son och hans vänner i kollektivet i Östergötland. Det blev en smått antsrängande bilfärd för både människor och höns. En höna gillade inte att åka bil och pep oavbrutet de sista tre timmarna av färden. I en doft av hönsskit och pipljud var det ganska skönt att äntligen vara framme vid målet. Hönsen lämnades av i kaninburen och vi kunde resa vidare till vårt sommarställe och njuta av lugnet som uppstod. 

Nu vet jag att de fått det bra på sitt nya boställe. Ett fint hönshus tillverkat av en gammal lekstuga och en bra rastgård samt människor som bryr sig om dem och tycker det är roligt att de har flyttat in.

Kvar hos mig finns tio kycklingar varav (som jag tror) sex stycken är hönor. En av tupparna är av rasen Creme Legbar och honom har jag tänkt behålla. De andra tupparna  går ett osäkert öde till mötes. Ja, så är det att vara tupp!

Kan man ha sån tur!? Den sista naturruvade kycklingen verkar inte alls vara någon tupp utan en höna. Jippie! Stina, mitt barnbarn döpte honom till Charlie när hon var här i somras. Hen kanske kan heta det även om det är en höna?

De sexton yngsta kycklingarna är nu åtta veckor gamla och jag har placerat alla inne i hönshuset. En kaninbur är kvar där inne så att de kan söka skydd om de behöver. Tuppen är snäll och sköter sitt jobb perfekt. Sämre är det med Sussexhönorna som är ena riktigt sura tanter. Just nu är det en riktig cirkus innan alla hittat sin plats på pinnarna. En sätter sig, en annan kör bort den som sitter där och sätter sig ned, som sen i sin tur blir bortkörd...ja, ni förstår. Men det ordnar sig nog med tiden. 

Nu på morgonen efter en uppvaknande morgonpromenad stannade jag till i hönshuset. Jag bestämde mig för att öppna upp den lilla luckan i kaninburen där jag har nio av mina sexton kycklingar. De är nu sex veckor gamla och behöver snart ingen värmelampa längre och det är hög tid att de får hitta in i flocken. Sagt och gjort, luckan öppnades och först ut var en unghöna med stålgrå fjäderdräkt. Därefter vankade en Creme Legbar-höna fram och tillbaka och till slut tog även hon steget ut i det okända. En av mina svarta hönor följde efter och sen blev de lite rädda av sin egen modighet. Lite yra flygfän en stund, men det lugnade sig snabbt. De andra hönsen var mest nyfikna på dem. Två av kycklingarna tog sig ganska snabbt in i buren igen, men den stålgrå stannade kvar ute ett tag till. Öppningen i buren är perfekt för kycklingarna tar sig lätt ut och in men hönsen kommer inte in i den lilla öppningen.

Jag måste visa en bild på en av mina blandisar, Snövit. Hon har faverolle och sussex i sig. Det kan man se dels på skägget som är typiskt för faverollerna, dels har hon nästan helt vit fjäderdräkt. Bara lite mörkbruna nyanser i stjärt- och kragfjädrarna. Snövit är nu 17 veckor och kommer snart att lägga sitt första ägg, hoppas jag. Det brukar ske någon gång efter vecka 20.