I dag släppte jag ut hönan med sina snart 6 veckor gamla kycklingar. Jag fick stå och vakta på dem. Hade vattenslangen i beredskap och fick använda den några gånger. Dels mot närgångna katter, dels mot en av Orpintonhönorna som började mucka gräl med Mariette, som kycklingmamman heter. Senare blev det ett rejält slagsmål dem emellan, och Mariette vann. Märkligt att det räcker med 6-7 veckor utanför gruppen för att hierarkin ska rubbas. 

Tror du inte att uppvaktningen av Johanna fortsatte?! Tidigt i morse gick jag ut för att som vanligt dra upp luckan. Ser då att Johannas sadelskydd inte är kvar och förstår vad det betyder. Ute i hönsgården hör jag hur hon försöker freda sig mot en av tupparna. Jag går ut och ser hur hon först gömmer sig bakom vår gamla julgran som ligger i hönsgården. Sedan  rusar hon mot utgången. Jag släppte ut henne. De andra får stanna inne i hönsgården några timmar till. Inte lätt att vara populäraste hönset!

Så har vår Faverolletupp fått nytt hem. Han har flyttat till Tollarp. Det känns både ledsamt och på ett sätt befriande. Jag var väldigt förtjust i tuppen, men...han var så överförtjust i en av hönorna så det gick inte att behålla honom. Jag fick helt enkelt välja mellan tupp eller höna. Och då blev valet enklare. Hoppas han ska få det bra. 

Så har det börjat pipa under vår andra surhöna, Katarina. Kaninburen kommer väl till pass en gång till.

Stackars Johanna, känner sig ensam nu när hon inte kan krypa ner till Katarina för att sova på natten. Katarina sa bestämt ifrån, så hon fick placeras i kaninburen för att hon skulle få lugn och ro. Kanske har hon fler kläck på gång?

Johanna fick komma ut en stund i det fria. Isidor, Faverolletuppen, fick syn på henne och blev "som galen". Han kastade sig mot hönsgårdens stängsel för att få komma till henne. Hon verkar inte vara lika galen i honom, om man säger så. Tur det fanns ett stängsel så hon fick vara ifred. Nu ska jag försöka sälja Isidor så att Johanna kan komma tillbaka till resten av gänget.

Johanna, en av mina Faverollehönor, var så skadad av tupparnas ständiga uppvaktande att hon fick flytta in till vår surhöna Katarina. Det gillade inte Katarina först, det kan man se på bilden där hon har en av Johannas fina dun i munnen. Men, nu funkar det fint. De bor just nu i det utrymme där jag normalt förvarar hönsfodret. Johanna har börjat piggna till igen och visar tydligt att hon vill in till själva hönshuset. I förrgår lät jag dörren vara öppen så att hon själv kunde välja var hon ville vara. Själv satte jag mig utanför för att njuta av vårsolens värme och utsikten av mina höns.

Plötsligt ser jag Isidor, Faverolletuppen, fara iväg som ett skott mot hönsgården. Johanna hade tittat ut och han rusade mot henne och hoppade upp på henne. Stackars Johanna. Hon fick fly in i hönsgården igen och jag fick dra ner luckan så att hon fick vara ifred. Det är inte lätt att vara hönshusets populäraste höna. 😥 Jag undrar om det är så att Isidor, som står högst i rang bland tupparna, måste visa de andra tupparna vem det är som ska para sig med den populära hönan. Eller är han bara fruktansvärt kär i henne? Ja, det innebär i alla fall att hon måste hållas instängd ett tag till. Så är det bara.