Idag fick de 17 kycklingarna flytta ut till en stor kaninbur i hönshuset. Jag passade på att fotografera dem innan de placerades i buren. Om jag gissar rätt har jag 9 hönor och 8 tuppar i gänget. Kycklingen på bilden är troligtvis en höna.
Under sen eftermiddag har jag städat upp lite inne i hönshuset. Bajsbrädan är nu ren och det ligger nytt strö på den. Det brukar hönsen tycka om. Jag har också städat upp i foderutrymmet för nu när det går så bra för Sussexhönan Ulla och hennes kyckling så vill jag flytta ut de 17 nykläckta kycklingarna så fort som möjligt. Nu står där en nyinköpt kaninbur med värmelampa över sig, strö på burens golv och foder och vatten finns där. I morgon går flytten. Funderar på att försöka få en faverollehöna att bli fostermor. Hon ligger och surar i ett rede, men har inga ägg under sig. Vi får se om det går vägen. 17 barn är kanske lite magstarkt, men vem vet.
Nu på kvällen har jag varit ute en runda till. Då tog jag kortet på Ulla med sin lilla kyckling. De har hittat upp till en pinne. Oj, vad hon kämpar, Ulla. Hon kluckar och pockar på den lilla och får springa efter den när den inte gör som hon vill. Tålamod har hon minsann! Den lilla kycklingen misstänker jag är en tupp. Jag ser det på vingarnas fjädrar som är ganska korta.
Under helgen hade grannen hönsvakt, då vi var uppe i Östergötland på vårt sommarställe. När vi kom hem berättade han att han kände sig lite orolig för han hade missat att regla dörren mellan foderutrymmet och hönsutrymmet. Hönan Ulla med sin lilla kyckling bor just nu i foderutrymmet och grannen var nervös över om det var rätt höna som var hos kycklingen nu. Denna berättelse fick mig att vilja testa om Ulla med kyckling klarar av att vara med resten av gänget. Sagt och gjort! Jag öppnade upp så de kunde gå in om de ville. Och det ville de! Efter en stund ser jag att Ulla är ute på promenad med den lilla. Och ve den som närmade sig kycklingen! Ulla nöp till dem ordentligt bara de var i närheten. Allt fungerade mycket bra bortsett från att jag upptäckte två rävungar ute på fältet. Jag morrade, skrek, viftade, ja, gjorde allt för att de skulle bli skrämda och springa iväg. Den ena gjorde det, men den andra tittade lite på mig och fortsatte sedan lugnt att söka efter föda. Den reagerade inte. Otäckt! Jag fick stå på span ganska länge. Till slut sprang jag in efter min mobiltelefon och ringde efter min sambo som fick hjälpa mig. Hönsen ville inte gå in frivilligt. De kan vara mycket envisa, ska ni veta. Väl inne så skulle Ulla försöka få med sig sin lilla kyckling in i hönshuset. Men se, det gick inte. Nu förstår jag var ordet hönshjärna kommer ifrån. Ja, Ulla fick ge upp, efter en låååång stunds försök och la sig ute med den lilla dunbollen under sig. Som sällskap hade hon de tre åtta-veckors kycklingarna som nyligen flyttats in i stora hönshuset. De törs inte gå in i hönshuset på kvällen...än. Höns är verkligen inga äventyrslystna djur.
Idag stängde jag av kläckaren. Det fanns 10 ägg kvar och nyfikna som vi, jag och min sambo är, var vi tvungna att öppna dem för att se om de varit befruktade. Det var 2 st Creme Legbar kvar och de hade dött under maskinruvningen...tyvärr. Alla 6 äggen från CL var befruktade, men bara 2 klarade sig. Undrar om det är en känslig ras eller om vi bara hade otur den här gången? Där fanns också 2 befruktade ägg från de tio äggen jag köpte i Bromölla av en kvinna som hade blandras Maran/Isbar eller Lohman/Isbar. Resten, även de från Bromölla, var obefruktade. Så de äggen hade bara 50% befruktning. Däremot de som jag köpte via en väninna, 8 stycken, vara alla befruktade och alla klarade sig. De är av blandrasen Araucana/Maran. Under förmiddagen har jag försökt sortera ut vilka blandraser/raser de kan vara och har varit i kontakt med säljaren av bla äggen som det fanns CL i. Hon är väldigt vänlig och hjälpsam och nu tror vi att denna lilla rara, ljuvliga varelse, som har ljust grått dun i sig har värpts av en Isbarhöna.
Trettio ägg la jag i kläckaren och arton av dem har kläckts. Den första kycklingen, en Creme Legbar, dog någon timme efter kläck. Nu har vi sjutton små fina dunbollar. De flesta är av blandras. Det finns blandning av Maran, Isbar, Aruacuana och Lohman.
På bilden syns en Creme Legbar som är könsvisande vid kläck. Jag har precis läst mig till att tuppkycklingen har en ljus fläck på huvudet och svag eller obefintlig eyeline medan hönan har en mörkbrun eller svart sträck på huvudet som fortsätter ner över ryggen och de har en tydlig eyeliner. Av sex ägg kläcktes tre av denna ras. En dog, en är tupp och den andra är en höna.