Vi har varit borta i helgen. Idag hittade sambon två små gröna ägg värpta i avsedda reden. Härligt. Hönorna är nu 24 veckor gamla. Det finns hopp om lite ägg under vintern igen.

Det har hänt en hel del på hönsfronten sen jag skrev sist. Under påskhelgen kläcktes nio kycklingar. Av dem har jag åtta kvar. En av dem blev förlamad i ett ben och fick ganska snart fara till kycklinghimmelen. Av de åtta som är kvar har jag en liten charmant höna som är lite halt. Så hon har fått namnet Halta Lotta. Lotta är en mycket social dam som kommer springande så fort jag visar mig. Hon håller sig utanför kycklingflocken och umgås hellre med de vuxna hönorna. Gissningsvis har jag tre tuppar bland kycklingarna. Det är fortfarande lite svårt att se fast de nu är 16 veckor gamla. 

I mitten av juli kalkade jag hönshuset. Det brukar bli så fräscht och fint efteråt även om jag drar mig för det varje år. Det är en hel del jobb med det. Hönsen får hållas ute i hönsgården den natten det ska torka upp. Dum som jag var lät jag dem gå fritt ute under dagen och sen på kvällen fick jag ett elände med att försöka få in dem i hönsgården. Det gick inte att räkna in dem och kycklingarna strejkade helt och satte sig i ett av äppelträden i stället. Så där fick de vara under natten. På morgonen gick jag ut för att se till dem och upptäcker till min förtvivlan att räven varit på besök. En massa vita fjädrar på marken på tre olika ställen talade sitt tydliga språk. Kycklingarna blev inräknade. Phu, fortfarande åtta kvar. Men min lilla charmiga höna Therese saknades. Hon måste ha satt sig i buskaget för att övernatta där intet ont anande att den platsen var värsta fällan för henne. Åh, vad jag anklagade mig själv för att jag inte letat igenom buskaget innan jag stängde grinden till hönsgården. 

Höns är märkliga! Efter att hönshuset hade torkat upp öppnade jag upp det igen. Men tror du att någon vågade sig in? Det tog en bra stund innan någon satte sin fot (tass) där och de modigaste var mina tre Orpingtonhöns, Mariette, Olivia och Pullan.  Alla tre var inne och såg sig omkring och tycktes må bra. Det märkliga var att tre timmar senare hittade vi Olivia död i hönsgården. Hon hade svart avföring och fluglarver där bak :-( Hur fort kan det gå?!) Olivia dog den 25 juli. Den 2 augusti var det dags igen. Då hittade jag Snövit i hönsgården. Jag börjar bli van vid att ta hand om döda hönor vid det här laget. Tidigare har jag alltid bett min sambo om hjälp, men nu klarar jag det själv. Jag och mitt barnbarn på fem år tog ut Snövit och skickade henne upp till hönshimlen. Vad Snövit dog av vet jag inte. I alla fall inte samma som Olivia, vilket känns lite betryggande.

Hönsen har fått nya reden och idag hjälpte min sambo mig att få dem på plats. De har fått stå på golvet ett par veckor nu. Ingen höna förutom en, har använt sig av dem. I stället värper de ute i hönsgården under ingången till hönshuset. Så jag tänket att jag ska lura dem genom att lägga "fejk-ägg" i redena. Ett lager halm och sen ett plastägg kanske kan ge resultat? På bilden syns en blandishöna /Araucana/Maran/ nyfiket inspektera ett av redena. Hoppas, hoppas att...

Så nu har jag 14 höns varav två är tuppar. De heter Christer och Sid. Sen så tillkommer ju mina åtta kycklingar som snart kommer att värpa om allt går som det ska. De brukar vara runt 20 veckor när det inträffar. Det ska bli gröna ägg från dem.

Jag bestämde mig för att kläcka upp lite nya höns och testade äggkläckaren. Det visade sig att den var trasig. Har haft den utlånad och något har nog hänt under den tiden 🤨 men...jag skaffade mig en ny maskin och den är jag mycket mer nöjd med, så på ett vis var det bra att den gamla gick sönder. Den nya heter Egg Tech 49 och rymmer då förstås 49 ägg. Instruktionerna fanns på svenska och det var mycket noggranna och tydliga anvisningar. Min apparat har automatsisk vändning av äggen vilket jag måste ha då jag lätt glömmer bort vad som måste göras och jag vill inte ha mer att göra än vad jag redan har.

Idag, den 18 april är det den stora dagen - äggen ska kläckas! När jag skriver det här har en kyckling hittat ut. Det finns tio ägg kvar. 

Igår hände något mycket tråkigt och ledsamt. En ormvråk tog vår enda CL höna 😥

Jag brukar hålla koll på hönsen. Men förstås så kan man inte titta till dem varenda sekund. När jag tittade ut såg jag att de stod och tryckte under buskaget och trädet som de brukar göra om de upplever att fara hotar, men, de var alldeles tysta, så jag anade inte oråd. Tänkte ändå att jag får gå ut och titta till dem. När jag kom lämnade de buskaget och sprang ut igen. Jag räknade och räknade. Hur jag än räknade så blev de bara 18. Tittade efter Henrietta, jodå, hon fanns där. Kollade efter vår CL-höna, och hon saknades. Sprang in i hönshuset ett par gånger för att vara riktigt säker på att hon inte var där. Tänkte att hon brukar ibland gå och gömma sig i buskiga snår, så det har hon väl gjort idag också. Går runt hönsens snår och ...snyft...där ligger hon...död. Helt uppäten och med massor av fjädrar på platsen. 

I morse kom ormvråken för att leta efter en lämplig frukostbit. Den stod stilla en stund i luften, men hittade ingen höna att förse sig med den här gången. När den tog hönan är min teori att den suttit uppe i en trädkrona i trädet bredvid hönshuset och vid lämpligt tillfälle anfallit min lilla höna och satt klorna i henne. 

Nu får de tyvärr hållas inne i hönsgården ett bra tag. Bara om jag kan finnas med hela tiden kommer de få gå ut. Men då får det bli lite skönare väder att vistas utomhus i först.

I går hörde jag att hönsen förde ett hiskligt liv ute, det kacklades och gals för full hals.Det är inget ovanligt att de gör det ibland då vissa hönor har värpt brukar de köra igång med sitt kacklande. Men när jag tittade ut hörde jag att även fåglarna förde liv, så jag anade att duvhöken kommit på besök igen. Jag gick ut för att kolla upp det hela och när jag spanar upp mot skyn ser jag hur kråkorna jagar en fågel. De närmar sig mig och en av hönorna som inte hunnit fly under plommonträdet och snåret där hönsen brukar ta skydd. Plötsligt dyker duvhöken (?) mot den bruna hönan med en kråka en meter efter sig. Jag stod bredvid och den höjde siktet igen och flög iväg. Så, jag som klagat på att vi har så mycket kråkor, skator och råkor hos oss ska sluta med det. De har ju visat sig vara hönsens bästa livvakter. 🙂